Om det skulle råka vara så att det finns besökare till denna sidan som är så pass regelbundna att de lägger märke till hur här ser ut, så finns det nog också människor som märker att här ser annorlunda ur nu, jämfört med innan.
Det är helt enkelt så att jag har bytt tema. Kanske, eller förmodligen, så ändrar jag lite på detta temat själv efter hand.
Ingenstans kan man hitta samma magi eller känsla som man hittar i de knappt 10 sekundrarna som 100-metersfinalen för herrarna utspelar sig.
Visst är en simning en intressant, spännande och riktig sport, men den kommer aldrig i närheten av friidrotten. Ingenting kommer i närheten av friidrotten. Idrotten av idrotterna. Ingenstans kan man hitta samma magi eller känsla som man hittar i de knappt 10 sekundrarna som 100-metersfinalen för herrarna utspelar sig. Ingenting går att jämföra med den. Om någon skulle vara intresserad så kan jag förklara vad jag menar med detta, även om det på ett sätt är onödigt. Förstår man inte friidrott, så spelar det ingen roll hur många gånger jag förklarar det.
Det finns några olika kategorier av människor som blir väldigt tydliga under just OS-veckorna (till viss det även större mästerskap i enstaka idrotter).
Det finns de som ser idrott som Sverige. De som bara tittar på fotbollsmatcher som Sverige spelar i. Detta är nog den största kategorin.
Vidare finns det de som inte förstår idrott alls. De som bara irriterar sig på att det aldrig är något annat än sport, sport, sport på TV under OS-veckorna. De som kan vräka ur sig kommentarer som “Du kan väl kolla i tidningen imorgon vem som vann“. (Jag undrar om denna gruppen av människor skulle kunna nöja sig med att bara se hur många flugor Desperate House Wives-filmen får i Expressen. För mig är det samma sak). De förstår helt enkelt inget alls.
Till sist finns det vi som ser idrott som Kärlek. Kärlek till idrotten och tävlingsinstikten. Kärlek till hälsan och den optimalt fungerande kroppen. Kärlek till rättvisan och ödmjukheten. För oss spelar det ingen roll på vilken plats Sverige står i medalj-ligan. För oss spelar det ingen roll om Sverige åker ut i gruppspelet. För Idrott är så mycket mer än Sverige och siffror.
Idrott handlar om att se i ögonen på hundrameters-löparna innan de startar hur fokuserade de är. Man se hur de tränat och förberett sig för detta ögonblicket i flera år. Man ser att detta hör till de största ögonblicken i deras liv. För framför sig har de en chans på sig att bli den snabbaste i världen. Varje rörelse som de övat och drillat in sen de var barn, måste vara perfekt. All koncentration de någonsin kan uppbåda krävs. De har en chans.
Så för mig spelar det ingen roll vad Ara gjorde. Det spelar ingen roll om Sverige tappar ett par placeringar i medalj-ligan. Ara gav idrotten en chans. Han gav rättvisan, ödmjukheten och kärleken en chans.
Tyvärr tillhör inte brottnings-förbundet samma kategori av människor som jag och Ara.
Lägg märke till sub-sidorna jag har här på Zaragon.
Lumpen och Träning är nog de märkvärdigaste delarna hittills. Min tanke är att det ska dyka upp fler och fler liknande “uppsatser” snart.
Jag ska gå rakt på sak.
Jag är trött på allt gnällande på bensinpriser.
De flesta i Sverige har väl idag insett att det är dags att göra lite för miljön. Vi svenskar brukar vara så duktiga på att ligga längst fram i världen på alla sånna områden, och vi är väldigt stolta över att det är så.
Men svenskar är ett riktigt gnälligt äta-kakan-och-ha-den-kvar-igt få-segerkransen-utan-att-springa-loppet-folk.
Jag får uppfattningen att det är samma människor som gnäller på att vi måste göra mer för miljön, som gnäller på att bensinpriset blir högre och högre.
Jag tycker det är bra att bensinen blir dyrare. Det kan få vara hur det vill med miljön och människans påverkan (jag menar med detta att jag varken tar ställning på ena eller andra hållet i detta inlägget), men alla är väl medvetna om att oljan så småningom kommer att ta slut. Vi behöver vänja oss vid att leva på andra energikällor än den gamla svarta sörjan från världens öknar och hav.
Vid sidan av detta så har vi då alltså hela miljö-aspekten. Att vi lär oss att köra bil mindre (och därmed kanske också åker med kollektivt), så kommer vi dels att förbättra vår omedelbara hälsa. Men även det ekonomiska läget.
Bla bla bla, yada yada, hit och dit. Jag är inte så insatt i ekonomi och pengar, och inte heller i miljö och växthuseffekten.
Men jag får verkligen inte ihop det, när jag försöker förstå hur människor tänker när de ena dagen gnäller över miljöbovar åt både väst och öst, för att andra dagen gnälla på att bensinpriset har ökat med två ören.
Stop Global Whining!
I förrgår maxtestade jag mig på en 3.3-kilometersrunda vi har här hemma. Tiden jag fick är inte särskilt imponerande, eftrsom att jag inte tränat kondition på väldigt länge. 16:12 fick jag.
Igår gav jag blod.
Idag maxtestade jag på 3.3-rundan igen. 17:49 blev det nu.
Jag ser honom överallt. Nästan varenda människa jag möter, tycker jag ser ut som honom på lite håll. När jag sitter i en bil, och kör om någon, så förväntar jag mig att han ska sitta i bilen jag kör om. När jag går runt på stan, tror jag först att det är han som står framför mig i kön.
Jag vill så väldigt gärna prata med honom.
Men det kommer jag aldrig att få göra. För han finns inte längre.
Jag kommer aldrig att kunna berätta att jag förlåtit honom för allt han gjorde. Att jag inte är bittre längre.
Mitt livs värsta fiende är död.
Så var EM över.
Det var ett bra EM. Eftersom att Sverige var så snälla och åkte ut i gruppspelet, så har jag haft previlegiet att kunna kolla på hela finalspelet utan oros-tankar, besvikelser eller förhoppningar. Och det har varit många bra och spännande matcher.
Spanien vann, och jag säger inte mer om huruvida det var rätt eller fel, eftersom jag, som sagt, inte följde EM med någa särskilda förhoppningar på diverse lag (efter att de ofrivilliga känslorna för Sverige blivit befriade av Pavlyiochenko [stavning?] och Arshavin).
Så nu återstår bara frågan:
Vad ska man nu göra om kvällarna?! Kolla på Hollywood-serier på TV? Skaffa sig en hobby?
Hemskt vad fort man vänjer sig. Undrar hur jag levde mitt liv under dagarna och åren f.EM. (före EM)
Det är inte så hemskt länge tills det är OS, iallafall.
Idag börjar EM.
Ska bli spännande att se alla matcher. Från ett helt neutralt perspektiv.
Två fel igen igår.
Antar att Portugal hade ungefär NOLL spelare från sin ordinarie startelva i sin match. Schweiz vann med 2-0, eller?
Turkiets vändning är kanske den mest dramatiska jag sett. Men den främsta tanken jag har från matchen är ändå att det had varit rätt kul om Tjeckien kvitterat i sista minutrarna. Så hade Turkiet tvingats till straffar utan sin målvakt.