Zaragon

   

Jag var ställföreträdande gruppchef över en jakt-grupp. Det innebar att jag skulle veta allt som gruppchefen visste och vara beredd att ta över ifall han skulle skadas eller skjutas ut, samt att hjälpa honom med beslut eller ta ansvar för vissa uppgifter. En jaktgrupp består av 8 soldater – Jag och Chefen, en hundförare med en hund (i vårt fall en schäfer), och 5 soldater som kan ha olika uppgifter som att bära radion eller köra bilarna.

Det vi sysslade med mest under övningarna på slutet (när vi var färdiga, alltså) var att

• åka runt på små snabba G-båtar med vatten-jet-drift, mellan olika öar i skärgården på västkusten
• patrullera på öarna för att kontrollera att de är säkra
• spana, kort sagt efter närvaro av det onormala eller frånvaro av det normala
• eller i huvudsak hitta spår av, jaga upp och gripa eller på något våldsammare sätt oskadliggöra en fiende (terrorist, attackdykare, gerillaledare, motsv)

Hunden var vårt främsta verktyg. Hunden kan i princip hitta vad eller vem som helst var som helst. Vet vi var fienden varit, tar vi honom. Hittar vi ett spår av fienden som är mindre än 6 timmar gammalt så jagar vi, med hjälp av de andra jakt-grupperna, upp dem.

Förbandet kan jämföras med en del av Flygbasjägarna eller Militärpolisen – och tillsammans med Flygbas-säk och MP-säk utgör vi säkerhetsbataljonen.

Jag kan nämna att vi är det enda förbandet i Sverige som har hattar istället för kepsar på huvudet i fält. Hattarna ser lite ut som fiskehattar, eller som Navy-SEALs mössor, och är vansinnigt praktiskt. De skyddar mot sol, regn, vind och kyla på ett sätt som ingen annan huvudbonad gör.

Mönstringen - Första steget, första målet

Om du är kille och 18 år, kallas du till mönstring. Är du tjej, får du hem papper där du kan välja om du vill mönstra eller inte. För killar är mönstringen obligatorisk.

På mönstringen gör du tester i styrka, uthållighet och intelligens. Du får även prata med diverse läkare och psykologer som bedömmer din hjärnas och kropps förmåga att klara av olika utbildningar, och till sist träffa en inskrivningsförrättare som hjälper dig att söka rätt utbildningar.

Styrketestet är väldigt enkelt. Du kommer att få dra i en stång, med en våg under. Medan du lyfter stången (som går att lyfta med lillfingret likaväl som en gaffeltruck) mäter vågen med hur stor kraft du påverkar stången. Du gör tre lyft. Det gäller att helt enkelt bara dra så hårt du kan i stången, hela vägen – se till att använda benen, ryggen och armarna maximalt. Du får sedan att värde på 1-9 (Jag fick en 9a).

Uthållighetstestet gör du på en cykel. Några lampor i olika färger hjälper dig att trampa lagom fort – du får inte trampa för långsamt, och trampar du för snabbt blir du trött fortare. Hela tiden blir det trögare och trögare att trampa, och betyger beror helt enkelt på hur länge du orkar hålla dig ovanför gränsen som lamporna visar (Jag fick en 8a).

Intelligens-testet inkluderar ordförståelse, spatialförmåga (ungefär: förmåga att vända på tredimensionella figurer i huvudet), förmåga att se mönster, och diverse IQ-test-grejer (vissa under tidspress). (Jag fick en 9a)

Om du inte vill göra lumpen, så är det absolut bästa du kan göra att vara helt ärlig, hela tiden. Fuska inte på några tester, simulera inga sjukdommar – det finns många historier, t ex om folk som inte fått ta körkort eftersom att de låtsat att de haft epilepsi. Gör dig en tjänst, om du är helt säker, och säg att du helt enkelt inte vill göra lumpen till psykologen eller läkaren.

Ärligheten gäller även om du verkligen vill göra lumpen. Fuskar du, eller ljuger om problem med knän eller rygg, så kommer du få lida för det. Du kommer att hamna på en utbildning som du inte klarar av och i “99 fall av 10“, så håller det inte. Har du problem med rygg eller knän så chansa inte, utan välj en lättare utbildning annars kommer du att förstöra din kropp för resten av livet.

Vill du göra jägartestet, för att kunna söka tuffare utbildningar, så är det bra om du säger det så tidigt som möjligt. Det bästa är om du skriver det i lämplig ruta på bunten med papper som du får hemskickad inför mönstringen. Jägartestet är ett tufft prov som testar styrkan i ben, knän och rygg. Du kommer, efter ett enkelt och snabbt benstyrkeprov, att få

• Kliva upp och ner på en bänk, 75 gånger per ben, med en 20kilos-ryggsäck på ryggen (prova inte hemma, om du inte är säker på att du vet tillräckligt mycket om skador, muskler och träning)
• Samt spännas fast med benen på en bänk och hålla överkroppen rak i horisontellt läge i 2 minuter.

Till sist kommer du till inskrivningsförrättaren som hjälper dig att hitta rätt utbildningar. Han kommer, utifrån dina resultat, att de dig förslag (vissa får bara tre förslag, jag fick 15, vissa får fler) som du får fundera på. När du funderat klart, söker du: en förstahands-, en andrahands- och en tredjehandssökning. Vissa utbildningar måste du söka vid sidan om (t ex vissa jägar-befattningar, systemtekniker, m m), och uttagningen kommer att ske helt vid sidan om. Kommer du in på både ditt förstahandsval och ett vid-sidan-om-val, så får du helt enkelt välja vilken utbildning du vill göra.  

Gör gärna lumpen.nu:s test, där du får reda på vad du kan passa som i lumpen. Det är bra om du läst in dig på några befattningar redan innan du mönstrar – det ökar dina chanser att komma rätt.

Hur Värnplikten är

Det finns väldigt många olika sorter utbildningar som du kan göra lumpen som. Man kan vara någon sorts jägare – den tuffaste sortens markstridssoldater. Man kan vara skyttesoldat eller luftvärnssoldat. Man kan vara bevakningssoldat. Man kan vara nån sorts sjöman i flottan. Man kan vara till exempel plutonchef, gruppchef, kulspruteskytt, prickskytt, systemtekniker, signalist, matros, kock, lastbilsförare, sjukvårdare, hundförare, robot-skytt eller stridsfordonsförare.

En viktig grej att veta är att pliktverket (de som håller i mönstringen) inte är helt uppdaterade om hur det egentligen är ute i skogen. Vad de än säger där, så ska du inte lita till 100 % på det. Säger de att ert förband kommer att ha kulspruteskyttar och paddla kanot, så kan det sluta med att du inte överhuvudtaget får hålla i något annat vapen är din egen automatkarbin, och det närmsta du kommer en kanot är vattenhindret på stridshinderbanan.

Det är bra om du känner någon som gör eller har gjort lumpen som det du söker eller blir uttagen till. Se till att prata med dem om hur det verkligen var, så att du är bra förberedd.

Jag ska nu försöka förklara hur hela året kan se ut, om du gör lumpen i någon av de tuffare tjänsterna.

GSU – första veckorna

När du kommer till inrycket (när lumpen börjar) och är du väldigt nervös. Alla är nervösa, men visar det olika mycket. Jag skulle kunna prata väldigt mycket om psykologi och olika roller man kan ta. Jag ska nämna det, men ska försöka att inte gå in på det alldeles för djupt, eftersom det är väldigt individuellt.

De första två veckorna är sjukt stressiga. Personligen passade det mig ganska bra, men det finns också många som ballar ur helt under denhär perioden. Du får göra väldigt enkla och simpla saker. Men. Allt du gör gör du väldigt väldigt fort och osannolikt många gånger. En kväll fick vi bädda våra sängar 15 gånger, med kortare och kortare tidskrav för varje gång, trots att ingen enda klarade det på det förra tidskravet. Allt ni gör gör ni med tidskrav, mycket lägre tidskrav än ni kan klara av uppgifterna på.

Man får sova väldigt lite, så trots all stress under dagarna, är de allra värsta passen när ni har teorilektioner, för det kan verka helt omöjligt att hålla sig vaken. Och att somna är inget alternativ.

Befälen är proffs på att få en att må dåligt utan att man egentligen får några straff när man misslyckas. De första månaderna får man lätt intrycket av att plutonen man tillhör är den sämsta plutonen på exakt allt, någonsin.

En vanlig förmiddag, under de första veckorna. (Att läsa en beskrivning över en hel dag skulle ta nästan en hel dag)

Klockan 05:52 alarmerar Hanssons mobil med nån RnB-låt som alla andra på logementet hatar, och plågsamt inser du att det åter en gång bara var en dröm du hade – att du sov hemma i din egen säng. Du sätter dig upp i sängen, och konstaterar att Jansen är först idag igen.

Så fortsätter den vanliga proceduren. På med knästrumporna, på med yllestrumporna, på med fältskjortan, på med uniformsbyxorna, på med kängorna, på med reflexbandet, vika ner strumporna över kängorna, knäppa fast byxorna i kängorna, dra ut sängen från väggen, dra ut filten ur påslakanet, sträcka till lakanet, snygga till kudden och lägga den en decimeter ner från madrasskanten, slänga över påslakanet, rulla ihop filten, trycka in filten mellan madrassen och fotändan på sängen, gå över till huvudändan, sträcka till påslakanet, stoppa in påslakanet på sidorna av sängen, putta in sängen till väggen, välta Häppinnens säng, tvinga honom att vakna, och upprepa sängbäddningsproceduren medan han klär på sig sin uniform. Till sist slänger du på dig uniformsjackan, stänger igen skåpet, låser och händer nycklarna runt halsen.

Iväg till frukosten, klockan 06:12 – bara två minuter för sent idag. Med hela plutonen, i takt och formation, tågar ni fram och får till det första riktigt bra halt-stampet någonsin, utanför matsalsdörren. Ni ansluter er till kön, och en halvtimme har ni tryckt i er varsin stor tallrik havregrynsgröt samt 3-4 mackor med prickig korv på och marscherar tillbaks till kasern, och börjar städa.

Du har dragit nitlotten och får tvätta toalettstolarna igen. På med de blå gummihandskarna för tredje morgonen i rad, sprayar in den röda wettex-trasan med grovrengöringsmedel, och börjar skrubba de fyra toalettstolarna. Sedan moppar du golvet, och drar av den oändliga mängd damm som på något sätt bildas varje dag, på varenda list och fönsterspröjs.

Plötsligt är klockan 07:29:28, och folk ropar utifrån korridoren – på  30 sekunder trycker du in grejerna i städskrubben, springer in på logementet och hämtar jackan som du hängde där efter frukosten, tillbaks ut i korridoren, släcker och stänger dörren efter dig och rättar in dig med din grupp, precis innan klockan på väggen tickar till 07:30. men det räcker inte. Är inte alla i tid, så är ingen i tid – precis när Löjtnant Bergsjö kliver ut ur befälsrummet, kommer Nilsson ut ur logement 118, med jackan oknäppt.

Det gick inte idag heller. Återigen får ni stå ut med en lång utskällning om att ni inte lyckats med att vara i tid en endaste morgon hittills. Veckans logementschefer gör avlämning och sen visiterar Löjtnanten städningen. När han kommer till toaletterna, så hittar han naturligt vis massor med damm på baksidan av elementet, även om du är 100 % säker på att du drog exakt där två gånger med trasan. Det enda som tröstar dig är att alla andra, utom logement 114, också verkar ha fått omvisitation.

Sedan är det BRAK (Buk, Rygg, Armar, Knän) – och hela plutonen gör 30 armhävningar, 40 situps, 40 ryggresningar och 2 minuter jägarsits, i takt.

Så börjar äntligen själva dagen. Ni låser ut vapnena och sätter på er stridsvästen och hjälmen. Eftersom ni ska vara utomhus, så börjar det ösregna och blåsa våldsamt. Sedan står du, på samma fläck, i över två timmar. Löjtnanten ropar “LADDA”, alla repeterar “LADDA”, du kontrollerar säkringen, går ner på knä, sätter kolven mot höften, öppnar en magasinsficka, får upp ett magasin, sätter i det, känner efter så att det sitter ordentligt, gör mantelrörelse, kontrollerar att mekanismen gått ända fram, stänger magasinsfickan, reser dig upp, kontrollerar säkringen och vänder vapnet till färdig-ställning. Du grimaserar under en hundradels sekund, när du ser att Svan var den enda som reste sig före dig. Löjtnanten ropar “PATRON UR”, alla repeterar, och du kontrollerar säkringen, går ner på knä och sätter kolven mot höften igen. Tar ut magasinet, kollar i magasinet, om där är fler patroner, öppnar magasinsficka, stoppar ner magasinet, stänger fickan, öppnar långsamt och hakar upp mekanismen, tar fram kontrolldonet ur vänster bröstficka på stridsvästen, sticker in det i patronläget och konstaterar att där inte sitter kvar någon patron, stoppar tillbaka kontrolldonet, stänger fickan, kollar in i patronläget och konstaterar om igen att där inte är någon patron kvar, sticker in tummen i magasins-matningen för att försäkra dig om att magasinet inte sitter kvar, stänger igen mekanismen igen, kontrollerar att mekanismen gick ända fram, reser dig upp, vänder vapnet till färdigställning, gör anläggning, osäkrar, sticker in pekfingret i var-bygeln, sikter in i jordhögen framför dig, smeker av och hör hannen slå an mot tändstiftet, säkrar, går tillbaka till färdigställning och kontrollerar säkringen. Både Svan och Vakell var före dig nu.

Hur dumt det än låter, så gör ni hela Ladda- och Patron ur-proceduren en gång till. Och en gång till. Om och om igen, i över två timmar. Sen får ni lite variation, för nu ska ni göra Ladda och Patron ur, liggande, istället för knästående.

Och roligare än så blir det inte.

Efterhand så får ni lite mer avancerade uppgifter, och när ni lärt er att lyda alla order utan att blinka, börjar ni få mer samarbetskrävande uppgifter, och aningen snällare tidskrav. Efterhand som GSUn (Justdetja - GrundSoldatUtbildning, 8-15 veckor - alla som gör lumpen genomgår denna, men tempot varierar mycket. Man lär sig skjuta och leva i skogen) går framåt, så får man mer och mer avancerade uppgifter, och stressen avtar litegrann. Några kommer att må väldigt dåligt av den ständiga pressen, kanske kommer någon av dem lyckas att övertyga dem som bestämmer om att det är bättre för dem om de får åka hem och slippa lumpen.

För så fort skiten har börjat – då kommer du inte ur den. Nästan alla ångrar minst en gång att de valt att göra lumpen, många kommer att försöka ta sig därifrån (fast kanske inte sådär dramatiskt så att de klättrar över staketen), men ytterst få kommer att lyckas. De som kommer därifrån är oftast folk med skador: Folk som fuskat sig in med dåliga ryggar eller knän, men som går sönder och får åka hem – vare sig de vill det eller inte.

Här gäller det att stå ut. Hantera pressen och stressen på ett snyggt sätt och kom ihåg att det bara är såhär under några veckor. Sen kommer du att få tid att tillochmed kolla SMSen på mobiltelefonen i skåpet – ja till och med tid nog att äta upp maten på lunchen.

Det värsta under GSUn, förutom stressen är fältveckorna. Ta inte med mobilen ut på fältveckorna innan du lärt dig att hålla den gömd. Den första fältveckan är det alltså bäst att lämna den i skåpet, där befälen vill att den ska vara. Är det en lång fältvecka (~8-12 dagar), kan dethär lätt knäcka dig. Det är svårt att förstå att tiden kan gå så långsamt. Här gäller det bara att härda ut – på det jobbiga sättet. Gör allt du kan för att inte tänka på mamma, eller dina minsta, sötaste, kusiner. Har du inte lärt dig det innan, så får du lära dig här hur det är att längta.

För hur omanligt det än kan låta, så gråter de flesta för första gångerna på många år, under de första fältveckorna. Efterhand som tiden går (efter 5-6 dagar) räcker det att du hör någon nämna orden “hemma” eller “min familj”, för att tårarna ska börja rinna direkt.

Så, som sagt. Kämpa. På det jobbiga sättet. Det är det enda sättet. Det tar slut till sist, även om du hinner se hela ditt liv passera framför dina ögon mer än en gång. Det är svårt att säga vad det är som gör det så jobbigt, om det är bristen på mat, bristen på sömn, alla milen, eller alla kilona man får gå med, men på något sätt så knäcks man mer än en gång under denna tiden.

Efter den första fältveckan, så kommer du, innan du får äta, sova eller SMSa, att vårda. Först plutonsutrustningen, sen grupputrustningen, sen din egen utrustning och till sist dig själv. Min första vapenvård tog 11 timmar. 6 av de timmarna gick åt att “rätta in” vapendelarna, så att allt låg exakt likadant. Sen har du köket, ryggsäckarna, sovsäckarna, regnjackan, magasinen…. Du ska vara glad om du får sova mer än en timme den natten.

Och så var det dethär med rollerna. Under GSUn är det bäst om man låter bli att utmärka sig. Syns inte. Befälen ska inte veta vad du heter. Var inte bäst och inte sämst. Själv var jag värdelös på det. Jag syntes hela tiden, svarade på alla frågor, sköt snabbast, plockade isär bössan snabbast. Gör du det blir pressen på dig ännu högre, dina plutonskamrater skrattar åt dig när du gör fel och befälen ger dig alla omöjliga uppgifter. Så om du kan – se till att vara i mitten. Inte först och inte sist.

Efter GSUn

Jag måste också säga, redan nu, att du inte får fastna i den rollen. När GSUn tar slut måste du börja synas. Negativt eller positivt spelar ingen roll, nu måste du sluta vara osynlig. Nu gäller det att börja jobba på ditt betyg. Det är svårt för befälen av få en bild av dig, så att du får ett bra omdöme och betyg, om du inte ser till att de lär sig ditt namn. Det gör ingenting om det från början beror på att du gjort något dåligt – befälen lägger i alla fall märke till dig, och kommer att kunna se när du gör bra saker framöver. Skaffa ett ansikte. Är du en i mängden så jobbar du i onödan.

Hursomhelst. När GSUn är slut, börjar oftast befattningsutbildningen.  Det är inte ritkigt likadant överallt. Nu ska gruppchefer, fordonsförare, skarpskyttar, signalister, osv, utses. Välj noga. Att vara chef är frestande men mycket mycket svårt. Att vara chef handlar inte bara om att få berömmen när gruppen gör något bra. Det är detdär med verklighetvsfilm, igen. Som chef är det Du som ska ta de svåra besluten. När inget beslut är det rätta, är det du som väljer vilket av de som är fel som ni ska köra på. Det är du som väljer vem som ska hata dig, för att någon måste ta två eldpost-pass någon natt.

Nu lär ni er i alla fall, det som ska vara din speciella uppgift under resten av lumpen. Du lär dig att bli bäst på din sak.

Efter detta, börjar olika sorter grupper att jobba tillsammans, och istället för att ni tränar 30 gånger varje för- och eftermiddag på att gripa farliga brottslingar, så ska chefen först hitta platsen fienden varit på, båtförarna ska köra er i sina båtar, understödsgruppen ska understödja er om det smäller någonstans, spaningsgruppen ska spana och ge informationen till er, och du ska gripa buset när ni till sist hittar det.

Uppgifterna blir allt mer avancerade och komplexa.

Någonstans runt hälften sker ett inofficiellt val. Det är valet om ifall du ska vara seriös eller inte. Allt fler börjar balla ur, och klarar inte av att göra ens de enklaste uppgifterna på allvar. Det är ditt eget val om du, tillsammans med 20 andra vill vara plutonens clown, eller om du vill vara den tråkiga stridspitten som alla clownerna tror inte har några kompisar hemma. Lumpen handlar om att om och om igen kämpa och härda ut, på det jobbiga sättet. Det finns inga genvägar – om du är seriös eller ballar ur, så är det ändå lika jobbigt alltihop. SÅ se till att inte slösa bort tiden på att inte bruka allvar när det behövs, då gör du det bara jobbigare för dig själv och alla andra.

Men samtidigt måste du ha kul, för att orka igenom. Det är en svår avvägning. För att skaffa sig minnen för livet i lumpen, måste man ibland skapa dem själv. Skaffa dig goda vänner och se till att du alltid har några i plutonen som kan prata med.

Efterhand går fältveckorna över till övningar. Du märker hur momenten blir längre och längre. I början var varje moment max två minuter långt, och allt ni gjorde gjorde ni för att det skulle vara så jobbigt som möjligt. Men nu börjar momenten bli flera dygn långa – det är alltså övning och inte drill.

Ni har diverse småövningar under sista halvan, någon övning som samtidigt är ett prov där du får visa att du får lov att bära ditt förbands märke på uniformen. Till sist kommer en eller flera kompaniövningar, där hela kompaniet ska fungera – varje grupp med sin uppgift, varje pluton med sina uppgifter och grupper, hela staben, och all kommunikation – hela kompaniet ska fungera perfekt innan ni åker på slutövning.

Det är på övningarna som de roligaste historierna dyker upp. När du kommit hit börjar ni få ganska mycket eget ansvar och det mesta ni gör, gör ni utan att ni behöver känna något befäls brännande blick i nacken. Det är här ni kan köra vilse, det är här ni kan fånga in en hel pluton genom nått genialiskt hjältedrag, det är här du får tänka själv, utifrån det du lärt dig hittills.

MUCK

MUCK sägs stå för Militär Utryckning i Civila Kläder. Jag vet inte hur det är med det, men det är i alla fall vad man kallar när man slutar lumpen. Plötsligt omvandlas all smärta och utmattning man gått igenom till lycka. Har du tur har ni nån fin MUCK-fest där era befäl är med – som helt vanliga människor som kan le och skratta av andra anledningar än skadeglädje. Några kommer säkert fälla en och annan tår, och bakom all lyckan känner du en liten bitterhet i att du aldrig kommer gå igenom dethär igen. Jag saknar lumpen, för i efterhand är det det roliga och glada som lyser över allt det jobbiga. Och jag lärde mig saker om mig själv och andra människor där, som jag aldrig hade kunnat lära mig någonannanstans.

Gör Lumpen!

Gör lumpen. Det är värt det. Du kommer att frysa mycket och du kommer att svettas mycket, du kommer glömma bort hur det känns att vara hungrig och du kommer glömma bort hur det känns att sova djupt. Du kommer vara med om de sjukaste, jobbigaste och roligaste sakerna du nånsin varit med om. Det är helt klart värt det – om du bara orkar kämpa och härda ut. På det jobbiga sättet.

Ordlista enheter i militären.

• Stridspar - 2-3 soldater. Minsta enheten som förekommer. Man rör sig i princip aldrig i mindre grupper än stridspar.
• Omgång – en halv grupp, dvs ca 4 soldater. Begreppet används när gruppen delar sig för att till exempel gå runt fienden på varsitt håll.
• Patrull – 2-20 soldater, avdelade för ett särskilt uppdrag. Storleken beror helt enkelt på vad det är för uppgift som ska utföras och hur mycket folk chefen har att tillgå.
• Grupp – 6-10 soldater. Innehåller alltid en chef, en ställföreträdare, två omgångar (ställföreträdaren är chef över andra omgång). Grupper kan vara färre än 6 man, och fler än 10. Alla svenska förband är i grunden uppbyggda av grupper som mer elelr mindre självständigt utför olika uppgifter.
• Pluton – 1-8 grupper. Pluton är närsta steget övanför grupperna. Ibland är plutoner uppbyggda så att alla grupperna i dem har samma uppgifter, ibland är de uppbyggda så att de innehåller alla sorters grupper för att kunna utföra en större uppgift. Man brukar kunna räkna med att en pluton är 30-40 soldater. (För den som tittar för mycket på film – USA har ett helt annat system)
• Kompani – Ett antal plutoner. Kallas inom kavalleriet för skvadroner. Kan innehålla 50-500 soldater, beroende på vilken större uppgift kompaniet är uppbyggt för.
• Bataljon – Ett antal kompanier. Kan innehålla några hundra till flera tusen soldater. Exempel – Luftburna bataljonen LBB (innehåller två skvadroner, och totalt ca 15 plutoner med olika sorters luftburna jägare), Säkerhetsbataljonen SäkBat (Innehåller bland annat två säk-mark-kompanier och ett säk-sjö-kompani)
• Brigad – ca 15 000 soldater. Används i krigssammanhang. Försvarsmakten utbildar en brigad på tre-fyra år.