Zaragon

Jag vaknade för några timmar sen efter att ha kört 5 veckor i koma.

Jag är ganska kräsen när det gäller mig själv. Jag hoppas att jag kan skriva detta både utan att någon tar illa upp och utan att någon tycker att det luktar skryt. Tolkar ni det på något av de sätten, så tolkar ni fel – Jag menar inte så.

Jag är alltså kräsen när det gäller mig själv. Jag är inte nöjd förrän jag vet att jag är bäst på något.

På grund av det, så har jag skämts lite över mig själv under mitt första år på LTH. Jag har faktiskt tyckt att skolan krävt ganska mycket och har fått anstränga mig ganska hårt för att klara mig med goda betyg. Och samtidigt har jag hört talas om folk som läser dubbla program eller blir klara med en mastersexamen på halva tiden. Det hela späddes på i somras när jag, då jag jobbade som vaktmästare på ett bostadsbolag, pratade en del med inskränkta invånare som skröt med framgångsrika släktingar och drog slutsatser om att det inte gick att förstå människor som inte tog plugget på allvar under studietiden. Och med allvar menade de 100 %s fokus.

Jag blev avundsjuk, eller nått, på de som klarade så mycket mer än jag klarade under första året och kände mig bortslösad. Så jag tog beslutet att inte vara sämre. Pang.

Det innebar att jag läser 30 poäng på en period, dvs en halv termin. För den som inte vet, så motsvarar 30 högskolepoäng en hel termin i fullfart. Dessutom fyllde jag upp nästa period så gott jag kunde så att det totalt skulle bli 54,5 poäng på hela terminen. You do the math (tro mig, jag räknar så det räcker själv :P ). Dessutom satsar jag seriöst på friidrotten och har alltså, för första gången sen gymnasietiden, konstant träningsvärk och haltar när jag inte är uppvärmd.

Detta har krävt ganska mycket tid. Jag har klarat det såhärlångt, men det kräver en del. Exempelvis så tär det på relationer.

Men jag har varit bergfast besluten om att bevisa att jag kan vara bäst.

Idag fick jag till sist ihop ekvationen. Alla kurser kräver en viss mängd intagningsförmåga, in viss förmåga för förståelse och en viss tid. Och jag måste erkänna att min förmåga att förstå räcker till. Intagningsförmågan också. Det är tiden som krånglar. Det spelar ingen roll hur smart du är – det tar ändå en viss tid att till exempel skriva en laborationsrapport på 12 sidor om fotoelektrisk effekt.

Så, för att klara dubbelt så mycket plugg, behöver man alltså även dubbelt så mycket tid till plugget – inte bara dubbelt så mycket “intelligens” och disciplin.

Uppvaknandet som skedde idag var alltså när jag insåg att jag är “bäst”, samt att alla andra som också är det inte har Canticum, friidrotten, Tvåan, Filippi, minst en gudstjänst eller lovsångskväll att spela på i veckan, och mina vänner (några vänner har de säkert, men mina är bättre).

Vilket skulle visas, så jag kan slappna av lite igen. Om det inte vore för att det känns dumt att hoppa av en massa kurser när det bara är 2 av 7 veckor kvar. Dock sänker jag ambitionsnivån ganska rejält i alla frivilliga kurser. Nästa period läser jag bara 16 poäng.